Det svenska P16-landslaget har samlats på ett träningsläger på Bosön i Stockholm under helgen. Två spelare från Dalkurds ungdomsakademi är uttagna i den 66 man stora truppen; försvararen Nils Garpedal och anfallaren Pontus Jonsson.

De båda spelarna berättar att de har stora förväntningar på träningslägret och redan efter en dag märker killarna av en skillnad i träningsupplägget.

– Det är mycket mer noggrant med träningarna här, det är mer på detaljnivå. Jag vill lära mig så mycket som möjligt här och bli bättre. Förhoppningsvis kan jag ta med mig det jag lär mig här och använda det i Dalkurd också, säger Nils Garpedal. Lagkamraten Pontus Jonsson håller med.

– Jag hoppas kunna lära mig mycket och få erfarenhet. Det är också kul att spela med bra spelare och förhoppningsvis kan jag utvecklas mer, säger Jonsson.

16-årige Garpedal har under sin fotbollsuppväxt hunnit med att spela i nästintill samtliga lagdelar, men spelar i dagsläget som mittback i Dalkurd och som ytterback i distriktslaget och i pojklandslaget.

– Jag började spela i Korsnäs IF, som var klubben närmast där jag bodde. Jag började spela där som anfallare, gick sedan ned och spelade som mittfältare efter några år och gjorde så även i distriktslaget. För ett eller två år sedan gick jag ned i backlinjen som mittback och sedan dess har jag försökt utvecklas i den rollen. Det är också där jag vill spela i framtiden, berättar Garpedal och fortsätter:

– Jag är en spelande mittback, bra med boll. Sen är jag snabb och gillar att gå upp i offensiven när jag får möjlighet. Då jag har spelat offensivt tidigare, har jag inga problem med det, menar Garpedal.

Med tanke på spelstilen är det glasklart för den unge mittbacken vem som är den stora förebilden från A-laget.

– Jag ser upp till Kebba Ceesay mycket. Vi är ganska lika i spelstilen, för han är också en snabb mittback, slår Garpedal fast.

Hans lagkamrat Pontus Jonsson, även han 16 år gammal, är en kvick och målfarlig anfallare.

– Mina styrkor är att jag är snabb och bra i djupledsspelet. Sedan är jag bra på att avsluta, berättar Jonsson vars förebild i A-laget är en anfallare som har liknande egenskaper.

– Det är ”Ricky” Yarsuvat. Han är också anfallare och jag är lite lik han i spelstilen. Men jag tycker att Rewan Amin är riktigt bra också, säger Jonsson.

Trots den unga åldern är Garpedal och Jonsson två bestämda killar med tydliga framtidsmål. Killarna hoppas kunna slå sig in i A-laget på kort sikt, men längre fram i tiden hoppas de bli proffs, kunna försörja sig på fotbollen och spela i det svenska A-landslaget.

– Först och främst vill jag spela i Allsvenskan. Längre fram i karriären vill jag spela ute i Europa och självklart vara med i landslaget, berättar Jonsson. Nils Garpedal är inte sen att instämma.

– Kortsiktigt är målet att ta sig upp i A-laget i Dalkurd så snart som möjligt. På längre sikt vill jag kunna leva på min fotboll och spela i en bra klubb, konstaterar Garpedal.

Pontus Jonsson har redan hunnit få speltid i A-laget och fått en försmak av vad det innebär. Ynglingen blev uttagen till den sista seriematchen mot Trelleborgs FF den 4 november och fick även göra ett inhopp.

– Det var roligt. Jag hade tränat med A-laget under hösten och det var kul att få åka med på sista matchen mot Trelleborg och att få hoppa in också, säger Jonsson och fortsätter:

– Det var lite nervöst när jag satt på bänken och kände att det kanske var dags för mig att få göra ett inhopp. Men när jag väl stod där på linjen och väntade på att få bytas in så släppte det, berättar Jonsson.

Att Dalkurd är en förening som står ynglingarna nära är det inget snack om. Nils Garpedal försöker förklara vad det är som gör Dalkurd så speciellt som förening.

– Att alla som vill får vara med. Det är gratis att spela i Dalkurd, man behöver inte betala någon medlemsavgift för att få spela i klubben. Det finns ingen annan stor förening som är på det sättet. Det är väldigt unikt och man har oberoende av detta bra ungdomslag som kan konkurrera med andra lag, fastslår Garpedal.

Pontus Jonsson instämmer i att det är en speciell känsla som råder i och runtomkring klubben.

– Spelfilosofin och allt kring klubben med eldsjälar och så vidare är det bästa med Dalkurd. Det är lite svårt att förklara, men det är en familjär atmosfär och en annorlunda känsla gentemot andra klubbar. Det är lite mer än bara en fotbollsklubb, konstaterar Jonsson.